Storebror ser mig.

Usch, jag ryser vid blotta tanken.

dem.

Fartkamerorna.

Laglydig som jag till stor del är, så är jag fullkomligt livrädd för dom.

Varje gång man kör förbi är man ju helt säker på att det var 90. Nej vänta- var det 70? Åh herre. Eller 90? Och så tar jag ett stadigt tag i ratten och kniper ihop ögonen (så jag inte syns) och gör ett ljud liknande "iiiiiihhhhhh", tills jag passerat, och upptäckt att det var 90.

Kan vara så att dom är i maskopi med fiskmåsarna, som jag skrivit om tidigare? Dom står där, vakar i det tysta. Dom ser liksom ondskefulla ut.

Dom är ute efter mig.

Och jag är helt övertygad om att de vänder sig efter mig när jag kört förbi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0