Megamupparna anfaller!
OJ vilken spännande dag. Jag och K har vart på biltvätten.
Spännande i den mening att jag fruktade mitt liv fullkomligt.
Så. Vi körde in i biltvätten. Stängde av motorn och drog allt vad jag hade i handbromsen. Petade i kanten längs fönstret för att kolla att det var helt tätt. Dubbelkollar att antennen är nere. Så stålsätter jag mig. Tvätten kan börja.
Så tornar dom upp dig. Dom stora blåröda mupparna. Och sakta beger de sig fram och slukar oss. Väsande som kobror, spottar de gift på oss (här påpekar K att det är bilshampoo. Så naiv han är.) Och sen, nästan rakt över oss, börjar de toksnurra och attackera oss. Jag har bältet på, fötterna stenhårt fastkilade i golvet och kramar krampaktigt handtaget på bildörren. Jag ser inte ut för all gegga, jag ser inte vad monstrena håller på med. Men någonstans där ute rör de sig sakta, sakta över mig.
Flera varv håller de på (jäkla guldtvätt) och snart har jag blivit lite stel i nacken. Men sen ger dom sig, stiger åt sidan. Jag är helt övertygad om att de tittar på mig, megamupparna, och väntar på att få anfalla när jag minst anar det.
Torken känns som en trevlig person, lite som tandhygienist kontra tandläkare, den som får ta hand om de stackars vettskrämda människorna.
Spännande i den mening att jag fruktade mitt liv fullkomligt.
Så. Vi körde in i biltvätten. Stängde av motorn och drog allt vad jag hade i handbromsen. Petade i kanten längs fönstret för att kolla att det var helt tätt. Dubbelkollar att antennen är nere. Så stålsätter jag mig. Tvätten kan börja.
Så tornar dom upp dig. Dom stora blåröda mupparna. Och sakta beger de sig fram och slukar oss. Väsande som kobror, spottar de gift på oss (här påpekar K att det är bilshampoo. Så naiv han är.) Och sen, nästan rakt över oss, börjar de toksnurra och attackera oss. Jag har bältet på, fötterna stenhårt fastkilade i golvet och kramar krampaktigt handtaget på bildörren. Jag ser inte ut för all gegga, jag ser inte vad monstrena håller på med. Men någonstans där ute rör de sig sakta, sakta över mig.
Flera varv håller de på (jäkla guldtvätt) och snart har jag blivit lite stel i nacken. Men sen ger dom sig, stiger åt sidan. Jag är helt övertygad om att de tittar på mig, megamupparna, och väntar på att få anfalla när jag minst anar det.
Torken känns som en trevlig person, lite som tandhygienist kontra tandläkare, den som får ta hand om de stackars vettskrämda människorna.
Kommentarer
Trackback
