Fröken November

Måndagmorgon.

Söndagsångest leder mig rakt in i måndagspanik. Månadsslut. Fakturor. Blablabla. Bla.

Hiskeligt virrvarr på jobbet. En person bredvid som instruerar panikprojekt, telefonen ringer och jag har fyra eller fem påbörjade mejl.

Och nu, så där strax innan lunch, känns det som att mitt huvud kopplade bort sig från kroppen, blev som en liten ballong och sakta, sakta, flög iväg.

Jag flyger runt i kontorslandskapet och tittar tillbaka på mig själv, som sitter där, alldeles livlös. Med alla fakturor och problem. Men jag själv i mitt ballonghuvud, jag är fri. Alla andra stressar runt, men jag hör inget, det låter som om jag vore under vatten.

Om man kunde styra ballongen så att man hamnar i lunchrummet, mmm….