Jag lackar ur. Eller på.
En måndagmorgon. Denna måndagmorgon.
Trots att jag och sambo just idag skulle gå upp samtidigt så gick det så bra för oss. Synkat och välplanerat. Gröt till frukost och tidningen blev läst. Aaaah. Äntligen har jag lyckats.
Tio minuter innan avgång inser jag att jag har något flammigt nagellack efter helgens dekadenta leverne. Men vad fint, tänkte jag. Jag hinner ju med det.
Inser sedan att jag inte har bomullstussar. En mindre panikartad situation uppstår. Jag ger mig på det kraftigt röda nagellacket för att täcka över skiten istället för att göra detta grundligt. Redan här känner jag hur det stabila börjar vackla.
Efter en halv nagel inser jag att nagellacket är slut. För tillfället ser jag ut som om jag brutit fingret och blöder kraftigt. Och inte kan jag ta bort det, för jag har inga tussar.
Nu blir det riktigt kris. Klockan visar två minuter till avgång. Här utrister jag i de klassiska svordomarna.
Jag hittar mitt korallröda nagellack. Blaskar på över det gamla och det blodiga röda. Yes. Jag fixade det. Nu är jag två minuter sen. Men det är får väl gå.
Jaha. Då står jag alltså i hallen och ska ha på mig skorna. Vått nagellack. Rött nagellack på svarta tygskor, tänker jag. Inte bra. Nynnar på den gamla dängan "Can´t touch this", för att på något sätt muntra upp läget. Skorna ska ju på. Efter ett löjligt balanserande och petande med skohornet så lyckas jag med endast lite kladd på ett skosnöre som nästan går bort.
Ska sedan på med jackan. Känner hur jag nuddar någonstans. Men jag kan inte se vart. Jackan får ligga på armen ut till bilen, fastän jag fryser ihjäl. Som en 14-åring på nyårsafton. Utbrister i lite mer avancerade svordomar.
Väl i bilen, sex minuter sen. Upptäcker i färden att fläcken inte hamnat på jackan utan i min egen handflata. Hehe, tänkte jag. Nu har jag dig.
Hamnar sedan i grym fokusering på att få bort fläcken ur handflatan. Inser i sista sekund att jag håller på att köra över på fel sida vägen och rakt in i en annan bilburen medborgare.
Höll jag verkligen på att dö på grund av detta nagellack?
Det hade vart pinsamt.
Nästan mer pinsamt är insikten att jag ställde tillbaka det gamla torra röda nagellacket i hyllan. Detta kommer alltså upprepas igen.
Trots att jag och sambo just idag skulle gå upp samtidigt så gick det så bra för oss. Synkat och välplanerat. Gröt till frukost och tidningen blev läst. Aaaah. Äntligen har jag lyckats.
Tio minuter innan avgång inser jag att jag har något flammigt nagellack efter helgens dekadenta leverne. Men vad fint, tänkte jag. Jag hinner ju med det.
Inser sedan att jag inte har bomullstussar. En mindre panikartad situation uppstår. Jag ger mig på det kraftigt röda nagellacket för att täcka över skiten istället för att göra detta grundligt. Redan här känner jag hur det stabila börjar vackla.
Efter en halv nagel inser jag att nagellacket är slut. För tillfället ser jag ut som om jag brutit fingret och blöder kraftigt. Och inte kan jag ta bort det, för jag har inga tussar.
Nu blir det riktigt kris. Klockan visar två minuter till avgång. Här utrister jag i de klassiska svordomarna.
Jag hittar mitt korallröda nagellack. Blaskar på över det gamla och det blodiga röda. Yes. Jag fixade det. Nu är jag två minuter sen. Men det är får väl gå.
Jaha. Då står jag alltså i hallen och ska ha på mig skorna. Vått nagellack. Rött nagellack på svarta tygskor, tänker jag. Inte bra. Nynnar på den gamla dängan "Can´t touch this", för att på något sätt muntra upp läget. Skorna ska ju på. Efter ett löjligt balanserande och petande med skohornet så lyckas jag med endast lite kladd på ett skosnöre som nästan går bort.
Ska sedan på med jackan. Känner hur jag nuddar någonstans. Men jag kan inte se vart. Jackan får ligga på armen ut till bilen, fastän jag fryser ihjäl. Som en 14-åring på nyårsafton. Utbrister i lite mer avancerade svordomar.
Väl i bilen, sex minuter sen. Upptäcker i färden att fläcken inte hamnat på jackan utan i min egen handflata. Hehe, tänkte jag. Nu har jag dig.
Hamnar sedan i grym fokusering på att få bort fläcken ur handflatan. Inser i sista sekund att jag håller på att köra över på fel sida vägen och rakt in i en annan bilburen medborgare.
Höll jag verkligen på att dö på grund av detta nagellack?
Det hade vart pinsamt.
Nästan mer pinsamt är insikten att jag ställde tillbaka det gamla torra röda nagellacket i hyllan. Detta kommer alltså upprepas igen.
Kommentarer
Trackback
