En liten men naggande god miss.
En sak man inte ska fundera på är längden på sitt närminne. Det är ju på sitt sätt paradoxalt, för har man lyckats, så...
nej, nu tappade jag tråden.
I vilket fall tänkte jag idag belysa grejen med extremt kort närminne och hur det kan yttra sig.
Ett ganska vanligt exempel som jag hört andra än mig själv uppleva (så det klassas alltså som en normal förteelse) är att man dricker något och får för sig att det är något annat. Till exempel, när man tror att man dricker mjölk, så är det vatten, usch så äckligt.
Jag tog detta till en ny nivå förut.
I högsta hugg stod jag för att sleva ihop en marinad. Insåg att denna anrättning kommer innebära ett par misslyckanden och maten kan dröja, så jag tog ett kex för att inte riskera svält.
Krumskrums.
Vänder mig igen mot anrättningsplatsen, ser honungsburken. Sedan snurrade någon elektrod i hjärnan ett varv för mycket och jag var för ett ögonblick stensäker på att jag tuggat på honungsburken.
Fryser till, slutar tugga, tänker efter. Gjorde jag verkligen det? (Och här tror jag att det flashade förbi en liten tanke om tandläkarkostnader, men jag är inte säker)
Käkarna blev alldeles trötta, så där som när man tuggat upp en hel tuggummipåse och asgarvat alldelesför länge. Fast jag hade ju bara ätit kex. Insåg jag en stund senare.
Förövrigt misslyckades maträtten i tidigt skede.
