De tre vise männen och Joltcolan.

På bussen hem från stan.


Jag har placerat mig på en ensam tvåsits.


In i bussen träder tre stycken killar,något äldre än mig, i knälånga shorts, plirande ögon och svettiga t-shirts. Det är så kallade datanördar.


En av dem bär på en hel hög med brädspel, War at Sea eller liknande, och de knör sig in runt mig, och bildar en mur. Jag kommer ingenstans.


Efter lite konstiga läten uppstår samtal mellan nördarna.


Datanörd ett:
Assåååå, jag kanske inte kan följa med imorgon. Jag måste kanske passa barn med pappa.


Datanörd två: Vägra. (sagt på djupaste småländska, men grymt mycket betoning på r)


Datanörd tre: Vaddå inte kan? Du måste. Hur gamla är dom?


Datanörd ett: Typ 1 och 3 år. Det är bara mellan halv elva och halv ett. (notering: vem planerar aktivitet ´vid den tiden? Jo, datanördar)

Datanörd tre: (rycker på axlarna) 1 och 3? Vad är problemet? Han kan väl klara av dom själv.


Datanörd ett: Näe. Han kunde bara göra dom.


Ett "höhöhö" utbrister bland datanörd två och tre. Därefter abrupt tystnad. I hela bussen.


Datanörd ett till datanörd två (som inte sagt något utöver "Vägra"): Håll spelen ett tag.


Datanörd två: Nej.


Inget mer sägs. De går av bussen. Den töntiga stämmningen som byggts upp likt en ballong i hela bussen, pyser sakta ut.


Så inser man att det finns folk som verkligen inte är på samma vågskvalp som jag.


Samt att jag är sjukt cool.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0