Dansant besök
Härom veckan hade jag ett leverantörsbesök inbokat i min kalender.
Ofta är det intressanta och viktiga saker, som säljare kommer och visar, pratar om och konkurrerar ut varandra efter bästa marknadsmodell. Men ganska ofta är det skittråkigt saker, som jag inte lägger stor vikt vid, som säljare tar på sjukt stort allvar. Vid dessa möten bryr jag mig inget vidare om att kolla upp bakgrundsfakta något vidare. Eller inte över huvudtaget.
Iallafall, vid detta möte, hade jag bara hört namnet på telefon och var helt övertygad om att företaget hette Eurythmics. Jag hade vid mötesdagen också glömt vad han ville sälja. Ah, ibland får man väl improvisera liksom.
Så: okänt företag med namn liknande någon discogrupp från 90-talet. Möte vid en tidpunkt då blodsockret var nere i skosulorna och knaprade. Läge för hallucination.
Väl i mötet har jag en klar bild av vad som kommer hända. Denne extremt kantige säljare drar fram portföljen, trycker på en hemlig knapp, och "I´ve got the power" drar i gång, likaså hans mimande. Discolampor kommer fram från taket, en rökridå från ingenstans, samtidigt som han kliver upp på bordet och river av en perfekt robotdance. Glittriga dansare hoppar in i konferensrummet och visar upp helt synkroniserade danssteg.
Precis när jag själv ska ge mig in i leken och köra Dykaren (håll för näsan med ena handen, svep sedan med andra handen som ett S, byt och gör samma sak med andra handen) kommer verkligheten ifatt.
Han tar upp portföljen, men det är ingen hemlig musikknapp, ingen rökridå och inget drag.
"- Du kanske redan känner till våra lådhurtssidor?"
Besvikelsen var total.
Ofta är det intressanta och viktiga saker, som säljare kommer och visar, pratar om och konkurrerar ut varandra efter bästa marknadsmodell. Men ganska ofta är det skittråkigt saker, som jag inte lägger stor vikt vid, som säljare tar på sjukt stort allvar. Vid dessa möten bryr jag mig inget vidare om att kolla upp bakgrundsfakta något vidare. Eller inte över huvudtaget.
Iallafall, vid detta möte, hade jag bara hört namnet på telefon och var helt övertygad om att företaget hette Eurythmics. Jag hade vid mötesdagen också glömt vad han ville sälja. Ah, ibland får man väl improvisera liksom.
Så: okänt företag med namn liknande någon discogrupp från 90-talet. Möte vid en tidpunkt då blodsockret var nere i skosulorna och knaprade. Läge för hallucination.
Väl i mötet har jag en klar bild av vad som kommer hända. Denne extremt kantige säljare drar fram portföljen, trycker på en hemlig knapp, och "I´ve got the power" drar i gång, likaså hans mimande. Discolampor kommer fram från taket, en rökridå från ingenstans, samtidigt som han kliver upp på bordet och river av en perfekt robotdance. Glittriga dansare hoppar in i konferensrummet och visar upp helt synkroniserade danssteg.
Precis när jag själv ska ge mig in i leken och köra Dykaren (håll för näsan med ena handen, svep sedan med andra handen som ett S, byt och gör samma sak med andra handen) kommer verkligheten ifatt.
Han tar upp portföljen, men det är ingen hemlig musikknapp, ingen rökridå och inget drag.
"- Du kanske redan känner till våra lådhurtssidor?"
Besvikelsen var total.
Kommentarer
Trackback
