Ren lycka
I vårt avkondomiserade hem har under helgen städning utförts. Eftersom det vart hyfsat frånvarande senaste tre veckorna.
När det vaknas storstädning går vi lätt till överdrift, då städar vi som om hälsoinspektionen vore påväg. Och så ligger vi oftast utmattade på söndagkvällen och undrar vart vi gjort av helgen.
Jag hade igår intagit köket och putsde och fejjade, sjön och gnolade. Skurade skärbrädor med salt och spisen med bakpulver och ättika (landstingstanter - watch out). När ändå nivån var satt så hög så fick jag för mig att ta mig an ungen. Helvettesugnen.
Den har tidigare attackerats med starka medel som du måste bära munskydd för att ens få ta i, med alla tänkbara varningsrutor på förpackningen. Så där så det lägger sig en dimma i hela lägenheten, och man hostar slem i tre dagar efter. Trots detta har det inte hjälpt. Men så gjorde jag ett husmorstrick med såpa kontra stålull. Och det blev så jäkla rent.
Ungen ser precis ut som ny. Helt ny. Gallrena bara skimmrar. Jag påkallade K:s uppmärksamhet och visade stolt upp mitt verk. Han konstaterade att det var fint, gick sedan åter till sina kabelkanaler. Så nonchalant, tyckte jag som just insett att världen cirkulerar kring detta.
Men jag kan inte sluta titta. Jag gck upprepade gånger under kvällen, öppnade ugnsluckan, log, stängde. Om och om och om igen. Klappade vid ett tillfälle om grönsåpaflaskan.
Imorse var det första jag gjorde att gå och titta i ugnen.
Jag blir lycklig långt in i själen.
Som ni föräldrar, som ser era barn på en skolavslutning och blir så där härligt stolta. Ungefär så, känns det.
Som tidigare konstaterat, ibland cirkulerar världen kring jävligt lite.
