Dagen då omvärlden nådde Nässjö kommun.
Det pågår en liten kamp i lunchrummet på jobbet. Det är jag mot alla andra.
Jag har ju under ett par år bott i en så kallas storstad. Nu bor jag i Småland.
I Småland äter man raggmunk och kroppkaka.
I storstan äter vi ekologiska ärtor och sushi.
Till jobbet har jag ofta med konstigheter som bulgur och halloumiost. Varje lunch så hänger en karl över varje axel på mig och rynkar på näsan. Ryggar sedan tillbaka och ägnar sid sedan åt sina fläskbitar och brunsås. Broccoli är konstigt.
Frågor som uppstår är till exempel, "vart är köttet?", "hur överlever din sambo?" och den givna "ska du verkligen äta det där?".
När jag svarat "ingenstans, det är majsplättar", "han mår bra fastän han är blek" och "ja, om du backar lite", muttrar de tillbaka "Det där är inget för en karl".
Men så härom veckan kom även nymodigheterna till mörkaste Småland.
Vid matsedeln över byns restaurang med utkörning stod min kollega med småländsk gom och vrålade:
-Ååh va faan är "kvinnosallad" för nått?
Nyfiket smyger jag fram, studerar, klappar sedan min raggmunksstinne kollega på axeln och meddelar:
-Det står quinoasallad. Det kommer från ett annat land.
Kollega blänger på mig, sätter sedan ett kryss vid rutan för korvstroganoff.
Matkrig, kan man kalla det.
Vad är det för bondhåla?
Ja, det undrar jag med.
Dom kallar det Nässjö.
