Buntbandsnostalgi

Åh. Nu blev jag nostaglisk.


Stötte precis på en liten påse buntband i förådet. De fina, fina små buntbanden. Det finns en historia.


En gång i tiden hade jag praktik på ett företag som säljer förbrukningamaterial, när jag började plugga till inköpare. Mitt första uppdrag, som VD:n anförtrodde mig med, var att hitta en konkurrent på buntband.


Som jag gick in för det.


All min tid kretsade kring dessa buntband. Det knixiga var att de var tvungna att vara lila.


Efter flera veckors tid kom vi fram till att det inte fanns någon bättre än den befintliga leverantören. Och det är ju alltid det man vill komma fram till, egentligen.


Fast lite känns det som ett misslyckande. Att man inte kom på någon, liksom. Jaha, här sitter du och tar ut för höga priser, din jävel. Det är så inköpare jobbar. Sätter dit säljare.


Så när jag nu stod och höll mina lila buntband här, kommer K in och tittar på mig.


K: Exakt vad tittar vi på?


Jag: (djup suck)...grunden till min karriär.


K: ...okej... (lämnar rummet diskret)



Också kom den nästan en liten tår. Vilka fina buntband.


Ibland kretsar världen kring jävligt lite.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0