Att tala är silver, att tiga är guld
Jahaja, då har man skämt ut sig igen.
Och givetvis öppnar jag mig som damerna längs Led Light District.
Jo, för att klarlägga fakta väntar jag besök av Lilla Fröken Söt i helgen. Vi planerar att dricka Carlsberg och äta godis. Sånt gör vi.
Alltså har jag idag vart och köpt öl och godis.
Men något slags samvete slog till och jag svängde förbi gymmet för att plocka ut en biljett till eftermiddagens pass. Och såklart hade jag norpat en (fem) godisar ur påsen, så där som varenda människa (utom Lilla Fröken Söt) gör. Den största jag kunde hitta, tryckte jag in i käften, pratandes i telefon. Bara det är ju rätt skämmigt.
Tuggandes, slafsandes och lite schavig efter en arbetsvecka hasar jag fram till receptionen och tallar på touchskärmen och säger högt och tydligt i telefon:
- Jag är på gymmet nu och hämtar träningsbiljett, ska träna sen. Om jag behöver det, för jag har redan släpat en kartong öl genom hela köpcentret. Fatta vad tolv liter bärs väger!
Tittar upp och ser 40-kilosbruden titta mycket betänksamt på mig.
Lite småsvett, med choklad i hela munnen, och redo att dricka tjugofyra öl. Jag skulle aldrig ha kommit hit.
