Fröken November

Jag har alltså semester.


På semester ska man sola och bli brun. Jag har alltså solat.


Problemet är väl att jag är elfenbensvit. Eller transparent, kanske är närmare sanningen.


Jag har testat olika lösningar på problemet. Dels kan jag ibland köra på "jagärrödhårigochblekstilen". Att det är en grej, liksom lite svår att uppnå. Och när jag tröttnar på det, alternativt att ingen annan fattar grejen, så kör jag på obarmhärtiga doser brun utan sol.


Men iallafall.


Nu är det ju semester och det är sol ute. Jag får ångest om jag inte utnyttjar det. Men med vetskapen om att jag kommer bränna mig och ligga kvidande i fosterställning.


Så i måndags och onsdags la jag med och s.k. "pressade". Vågade på något sätt gå ner från faktor 30 till 20. Smörjning varje timme, följt av en liten stund i skuggan för att det ska gå in ordentligt.


Ändå blir jag ju bränd. Mitt dekolltage har antagit en kräftaktig färg och jag har mångdubblat antalet fräknar. Det är det som händer.


Men. Igår upptäckte jag en grej.


Jag har blivit brun på magen. På magen.


Det absolut svåraste stället. Där har jag fått en människoliknande färg. Helt otroligt.


Det i sig är ju ett problem. Ska jag börja gå runt i magkorta tröjor är det ju bara att lägga sig ner på golvet och köra situps in absurdum. Kommer inte att hända.


Så jag vill bara säga det. Jag är faktiskt lite brun på magen, men ni kommer aldrig få se det.


Men känslan av att vara normal är helt överväldigande.