Fröken November

Jag är på besök hos min storebror. Storebror har både bakfylla och hund denna dag. De fungerar ganska dåligt ihop.


För att vara den goda syster jag är tog jag på mig att gå och ut gå med denna border collie som bokstavligen talat kryper på väggarna efter en dag av totalt stillastående då husse ligger med chipspåsen på dagen.


Visserligen regnar det, och jag har bara Fred Perry tygskor. Men ändå.


Vi ger oss iväg, Sixten och jag.


Första femtio metrarna är mer uppåt i luften än framåt på vägen.


Pinkar på lupiner, pinnar och en pappkasse i dikeskanten.


Vi går ner till stranden, biter på stenar och skäller på vågor. Fred Perry blir blöt.


Tillbaka igen. Jag upplyser Sixten om att han redan pinkat revir på den stolpen, men han ignorerar mig till förmån från en snigel, som jag desperat försöker rädda.


I en vild jakt på en blomma trampar han mig med sandiga fötter på Fred Perry.


Sedan tvingar han mig att använda påsen. Den svarta påsen.


Pinkar revir tills det inte finns pink kvar. Tolv pinkningar tror jag vi slutade på. Han iallafall.


Hoppar sista femtio metrarna hem. Hunden alltså. Jag kunde inte på grund av mina vattengjutna skor, som skulle skapa tsunami om jag försökte.


Slutsats: Jag ska aldrig mer gå i en dikeskant, plocka blommor vid vägkanten eller bli pussad av ett djur som sköter sin egen hygien.


Samt att jag inte förtjänar Fred Perry skor.