Djurisk intervallträning
Idag ska det bli en nedrans massa regn. Skönt.
Men inte förrän mitt på dagen, sades det. Jag tänkte således passa på att ta en promenad i skogen medans det var fint, för att sedan krypa in resten av dagen med min målarlåda eller goda bok. Mmm.
Ut går jag. Dröjer inte mer än 200 meter innan jag stöter på en råbock. Den satt alldeles vid vägkanten och betaktade mig, käkade lite gräs. Som en medelålders man på en sportbar, tuggandes på jordnötter. Typ. Två horn hade den som stod rakt upp, och jag såg liksom framför mig hur han skulle kunna spetsa mig med dem om han så önskade, så jag höll minen och passerade i tysthet. Lite spännande.
Efter någon kilometer, efter att ha passerat en loj kohage där inte mycket pågick, höll jag på att krocka med ett rådjur. Denna hoppade iväg en bit, ställde sig på en liten avsats och studerade mig därifrån. Såg ut att undra hur jag hade oanständigheten att komma här och skrämmas. Fortfarande spännande, men med viss höjd beredskap.
Vidare gick jag. Och den gassande solen framkallade ju såklart mycket svett. Saken förbättras inte av att banans sträckning påminner om Balder, för den som någon gång besök Liseberg. Med tanke på djurrikheten denna morgon så kändes liksom allt som Liseberg. Iallafall, några som gillar svett är ju flugor. Dom samlades, svärmades och väsnades runt mig, tvingade mig att springa korta partier. Ofta när det var uppförsbacke, slog dom till. Illmariga jävlar.
Denna enkla promenad i skuggan blev intervallträning i ett zoo, mer eller mindre. Pulsen var ju ganska konstant hög, om inte för intervallerna så för djurexploateringen. Tacka vet jag djurlösa skogar.
Det hela slutade med att jag skrämde skiten ur mig själv när jag råkade sparka till en sten framför mig.
Nej, nu håller jag mig inne och väntar på regnet.
Men inte förrän mitt på dagen, sades det. Jag tänkte således passa på att ta en promenad i skogen medans det var fint, för att sedan krypa in resten av dagen med min målarlåda eller goda bok. Mmm.
Ut går jag. Dröjer inte mer än 200 meter innan jag stöter på en råbock. Den satt alldeles vid vägkanten och betaktade mig, käkade lite gräs. Som en medelålders man på en sportbar, tuggandes på jordnötter. Typ. Två horn hade den som stod rakt upp, och jag såg liksom framför mig hur han skulle kunna spetsa mig med dem om han så önskade, så jag höll minen och passerade i tysthet. Lite spännande.
Efter någon kilometer, efter att ha passerat en loj kohage där inte mycket pågick, höll jag på att krocka med ett rådjur. Denna hoppade iväg en bit, ställde sig på en liten avsats och studerade mig därifrån. Såg ut att undra hur jag hade oanständigheten att komma här och skrämmas. Fortfarande spännande, men med viss höjd beredskap.
Vidare gick jag. Och den gassande solen framkallade ju såklart mycket svett. Saken förbättras inte av att banans sträckning påminner om Balder, för den som någon gång besök Liseberg. Med tanke på djurrikheten denna morgon så kändes liksom allt som Liseberg. Iallafall, några som gillar svett är ju flugor. Dom samlades, svärmades och väsnades runt mig, tvingade mig att springa korta partier. Ofta när det var uppförsbacke, slog dom till. Illmariga jävlar.
Denna enkla promenad i skuggan blev intervallträning i ett zoo, mer eller mindre. Pulsen var ju ganska konstant hög, om inte för intervallerna så för djurexploateringen. Tacka vet jag djurlösa skogar.
Det hela slutade med att jag skrämde skiten ur mig själv när jag råkade sparka till en sten framför mig.
Nej, nu håller jag mig inne och väntar på regnet.
Kommentarer
Postat av: mlisan
Fler än jag som haft äventyr på morgon-prommen ;) hihihi Puss!
Trackback
