Fröken November möter: min son

Jaha, hur ska man förklara detta.


Jag och Unge Herr Juli var ute med Herr Juli's båt (far till Unge Herr Juli). Lägger till vid en enslig klippa med mig som hopp-i-land-kalle, vilket gick oväntat bra.


Myser med saft och Unge Herr Juli lär mig att ta ut kurs på sjökort. Frid och fröjd.


Plötsligt från ingenstans ropar från klippan en pojk i trettonårsåldern:


- Jag ser mamma! Heeeeeej mamma!


Unge Herr Juli tittar på mig. Jag tittar på Unge Herr Juli. Jag säger:


-Jag är inte hans mamma.


Sen blev det liksom lite konstigt, speciellt med tanke på att pojken inte slutade vinka på en ganska lång stund.


Mycket harklande och pratande om helt andra saker senare, slutade pojken.


Men någon form av förklaring kom liksom aldrig fram, fast jag hade gärna velat haft en.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0